Första flygresan med Freja

Hittade denna krönika från hösten 2017 när jag och Freja flög till London t/r – för kul för att inte publicera!

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG (SAMT EV SKRATTANFALL) GÄLLANDE OM ATT FLYGA MED BARN I STRESSAD SITUATION
(kan även användas som manual för att avskräcka föräldrar från att flyga ensamma)

Ok, så jag och Freja skulle ta oss hem från London igår. Resan över gick fantastiskt bra och jag var så stolt över hur hon var på planet, lugn och glad eller sovandes ♥️ Sen skulle vi ju hem…  Planet skulle gå 9.10 (trodde jag) och jag skulle behöva vara på flygplatsen senast 8 för att hinna checka in bagage och vagn.

Kvällen innan kikade vi på direkttåg och valde 6.48 som var ett direkttåg till Gatwick som skulle ta oss dit på 40min. På själva resdagen ringer klockan 5.45 och jag tvingar upp mig själv och barnet ur den varma sängen för att dricka välling och kaffe. Vi får skjuts ut till tågstationen och kommer dit ut i god tid. Jag köper tågbiljetten och när köpet är igenom säger försäljaren att “du vet väl om att 6.48 tåget till Gatwick är inställt? Nästa går om en timma!” “Ursäkta, vad? svarar jag. Jag måste vara på Gatwick innan 8?!” Försäljaren verkar ändå lugn och säger att han ska se till så att jag kommer dit i tid och att jag kan ta ett tåg mot London Victoria som går 7.20, men att jag då måste åka ca 40 min och byta en gång (vilket skulle få mig på flygplatsen 8.02)  ELLER så kan jag ta ett annat tåg med byte och åka i över en timma, men då vara framme 7.50. Jag valde, efter en kortare diskussion med mig själv om huruvida det var bättre att låta ett barn springa runt i en vänthall eller hållas nedtryckt i ett tågsäte, alternativ nr 1 – att ta 7.20 tåget.

Vi går ner och sätter oss i vänthallen – den tystaste jag varit i, och Freja röjer runt och bryter efter en stund tystnaden med en stor prutt följt av ett krystande ansikte där inte bara mamman förstår vad som händer Med 5 min kvar till avgång i en vänthall utan toalett tänker jag att jag får byta på henne på tåget… Tåget rullar in på perrongen och stannar lååångt bort – en skön löptur på ca 100m med barnvagn och stor rullväska och jag frågar konduktören om det går till London Victoria och får svaret att “nej, vi går till London Bridge!” Med ett nedbajsat barn under armen ståendes i regnet (såklart) och andra armen dragandes med väska och vagn förklarar jag vad som hänt och frågar vad jag ska göra så svarar han snällt att han ska hjälpa mig och att jag kan åka med detta tåg för att sedan byta och ta mig vidare. Det anslutande tåget skulle då gå 7.48 och sedan ca 20min till Gatwick. Vi hoppar på, baxar in mig och Freja på tågtoaletten på det lilla-lilla skötbordet som finns där hon är allt annat än medgörlig vilket resulterar inte bara i skrik och tårar (kunde varit jag, men det var Freja) utan också i att vi båda två får bajs på oss. Kommer ut från toaletten och får några medlidsamma blickar från mina medpassagerare. Kan tilläggas att tåget då inte ens lämnat stationen och att det någon minut senare ropas ut att det är stopp i all tågtrafik tills vidare… Min puls ökar lite mer och jag känner hur kroppen pumpar ut stresshormoner. Att Freja sedan vägrar att sitta/bli buren hjälper inte – hon är bara nöjd om vi sjunger “I ett hus vid skogens slut”. Så det gör vi. Många gånger.

Tillslut åker vi och anländer till stationen där jag ska byta tåg, men givetvis har jag missat min anslutning och får vänta på nästa tåg som går 8.06. Till er som har inte kommer ihåg alla tider jag skrivit så kan jag påminna om att jag behövde vara på flygplatsen redan vid 8. Hoppar på tåget och tänker att, “jaja, i värsta fall så får jag väl ta ett senare plan – hem kommer jag ju alltid!” När jag ser flygplatsen från tågfönstret känns det som att allt går i slowmotion – jag skulle kunna GÅ om tåget och hinna fram snabbare!

Det är nu min otur vänder och högst upp i rulltrappan ser Norwegians self check-in (applåder) Klockan är nu 8.18 och i smset de skickat ut ser jag att planet går 9.20 – inte 9.10 som jag trott vilket gör att jag borde fixa det på minuten! Dags att springa vidare till säkerhetskontrollen där vi blir stoppade och istället hänvisade till en annan kontroll avsedd för barnfamiljer (tur igen!) som vi ska glida oss igenom! Tror jag… Såklart de hittar något misstänksamt med vårt handbagage så det måste ta några extra rundor i maskinen samt undersökas av personal. Lyfter upp Freja för att kunna gå igenom och upptäcker att hon är dyngsur – läckande kissblöja! Väl igenom behöver även jag gå på toaletten och ska hitta en där vi kan ta med oss vagnen in. Det finns ju såklart inte, bara en babylounge med lås UTAN toalett. Får av henne kläder och blöja, strumpor på, och börjar rota i väskan efter reservkläderna när jag hör något som rinner… Nu är det kiss på både golv och strumpor (fortfarande Freja, inte jag)…  Får på blöja och reservkläder (en storlek för små såklart) när de börjar ropa i högtalarna om att det är dags att gå på planet. Kastar ner barnet i vagnen och springer bort till gaten. Känner mig ändå mitt i all stress att jag är glad över att vi iaf hinner med!

Freja har tagit sig ur vagnen och istället intresserat sig för en godisautomat som hon självklart fastnar i. Ingen skada skedd och jag börjar känna att det ändå skulle vara bra om jag hann gå på toaletten innan vi lyfter. Lämnar kön och springer bort till närmaste toalett och försöker hitta mitt “happy place” med ett barn som skriker och rycker i handtaget. De ropar återigen om att vi ska gå på planet och vi rusar tillbaka till gaten och kommer med – med marginal! På planet sparkar hon på sätet framför och är precis så jobbig som hon kan vara, skriker och gör ostbågen (spänner hela kroppen bakåt). Efter nån timma somnar hon. Även jag.

Framme på Arlanda är hon världens lugnaste och så glad! Det går smidigt med bagaget och att ta sig till tåget som ska ta oss till Odenplan. Ringer min vän i England för att berätta om hur resan varit och lägger sedan på när det står att tåget ska komma in. Vilket det inte gör. Istället hörs en röst som säger “All pendeltågstrafik i Stockholm är avstängd pga tekniskt fel – stora förseningar” Kan i detta läge inte göra annat än att skratta! Efter 1h kommer tåget och Freja är återigen världens ocharmigaste barn (men har en rest sedan 9h tillbaka kanske det är förståeligt) skriker, gråter och ska INTE sitta i vagnen! Går av, tar en buss och kommer ÄNTLIGEN hem efter en ändå fantastisk resa ❤


Och det där jag skrev om i början om att avskräcka andra från att flyga själva var ett skämt – vi har haft en väldigt fin resa och jag känner mig som världens supermom! Ska ABSOLUT göra om det!

IMG_8209

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s