Blogg

Till hösten hittar du mig i vattnet!

Jag har en fantastisk höst att se fram emot! Jag kommer att få in en blandning av alla de aktiviteter som jag gillar bäst, nämligen träning, vattengympa, gravidvattengympa och babysim!

Gravidvattengympa är ett perfekt sätt att fortsätta vara aktiv även om en känner sig lite tyngre då vattnet gör att du kan röra dig relativt obehindrat på ett skonsamt sätt. Vi kör både konditions- & styrketräning med redskap som hantlar, frisbees, korvar och snoddar och avslutar med knip/aktiveringsövningar och härlig mindfullness.

Vill ni gå på Babygruppens gravidvattengympa med mig så kan ni anmäla er här till kurserna i Rosenlund och i Norrtull

Om bebisen inte längre är i magen utan har fötts så är babysimmet en av de mysigaste aktiviteter ni kan göra tillsammans ❤ Vi testar på olika vattenvaneövningar, sjunger, testar på olika flytlägen och dyker (om man vill).

Jag kommer att köra både babysim, minisim och simskola på Feelgood Grev Turegatan och dit kan ni anmäla er här!

VI SES I VATTNET!

IMG_2170.JPG

Jag älskar måndagar!

Kanske en lagomt irriterande rubrik, men jag har alltid älskat det här med nystarter. Nyår, födelsedagar, den 1: a i månaden och givetvis måndagar. Det känns som om att jag oavsett vad det än gäller alltid har en möjlighet att börja om eller starta med något nytt!

Nu har ju jag bästa förutsättningen för att resten av veckan ska bli bra, i och med att mina veckor alltid startar med en Aktiv Barnvagnspromenad!
Jag menar, bara titta på bilderna, hur kan en inte älska måndagar?

IMG_3571

34624AEE-3AE9-4A53-8D9F-7DDCE37AC1F4

Första flygresan med Freja

Hittade denna krönika från hösten 2017 när jag och Freja flög till London t/r – för kul för att inte publicera!

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG (SAMT EV SKRATTANFALL) GÄLLANDE OM ATT FLYGA MED BARN I STRESSAD SITUATION
(kan även användas som manual för att avskräcka föräldrar från att flyga ensamma)

Ok, så jag och Freja skulle ta oss hem från London igår. Resan över gick fantastiskt bra och jag var så stolt över hur hon var på planet, lugn och glad eller sovandes ♥️ Sen skulle vi ju hem…  Planet skulle gå 9.10 (trodde jag) och jag skulle behöva vara på flygplatsen senast 8 för att hinna checka in bagage och vagn.

Kvällen innan kikade vi på direkttåg och valde 6.48 som var ett direkttåg till Gatwick som skulle ta oss dit på 40min. På själva resdagen ringer klockan 5.45 och jag tvingar upp mig själv och barnet ur den varma sängen för att dricka välling och kaffe. Vi får skjuts ut till tågstationen och kommer dit ut i god tid. Jag köper tågbiljetten och när köpet är igenom säger försäljaren att “du vet väl om att 6.48 tåget till Gatwick är inställt? Nästa går om en timma!” “Ursäkta, vad? svarar jag. Jag måste vara på Gatwick innan 8?!” Försäljaren verkar ändå lugn och säger att han ska se till så att jag kommer dit i tid och att jag kan ta ett tåg mot London Victoria som går 7.20, men att jag då måste åka ca 40 min och byta en gång (vilket skulle få mig på flygplatsen 8.02)  ELLER så kan jag ta ett annat tåg med byte och åka i över en timma, men då vara framme 7.50. Jag valde, efter en kortare diskussion med mig själv om huruvida det var bättre att låta ett barn springa runt i en vänthall eller hållas nedtryckt i ett tågsäte, alternativ nr 1 – att ta 7.20 tåget.

Vi går ner och sätter oss i vänthallen – den tystaste jag varit i, och Freja röjer runt och bryter efter en stund tystnaden med en stor prutt följt av ett krystande ansikte där inte bara mamman förstår vad som händer Med 5 min kvar till avgång i en vänthall utan toalett tänker jag att jag får byta på henne på tåget… Tåget rullar in på perrongen och stannar lååångt bort – en skön löptur på ca 100m med barnvagn och stor rullväska och jag frågar konduktören om det går till London Victoria och får svaret att “nej, vi går till London Bridge!” Med ett nedbajsat barn under armen ståendes i regnet (såklart) och andra armen dragandes med väska och vagn förklarar jag vad som hänt och frågar vad jag ska göra så svarar han snällt att han ska hjälpa mig och att jag kan åka med detta tåg för att sedan byta och ta mig vidare. Det anslutande tåget skulle då gå 7.48 och sedan ca 20min till Gatwick. Vi hoppar på, baxar in mig och Freja på tågtoaletten på det lilla-lilla skötbordet som finns där hon är allt annat än medgörlig vilket resulterar inte bara i skrik och tårar (kunde varit jag, men det var Freja) utan också i att vi båda två får bajs på oss. Kommer ut från toaletten och får några medlidsamma blickar från mina medpassagerare. Kan tilläggas att tåget då inte ens lämnat stationen och att det någon minut senare ropas ut att det är stopp i all tågtrafik tills vidare… Min puls ökar lite mer och jag känner hur kroppen pumpar ut stresshormoner. Att Freja sedan vägrar att sitta/bli buren hjälper inte – hon är bara nöjd om vi sjunger “I ett hus vid skogens slut”. Så det gör vi. Många gånger.

Tillslut åker vi och anländer till stationen där jag ska byta tåg, men givetvis har jag missat min anslutning och får vänta på nästa tåg som går 8.06. Till er som har inte kommer ihåg alla tider jag skrivit så kan jag påminna om att jag behövde vara på flygplatsen redan vid 8. Hoppar på tåget och tänker att, “jaja, i värsta fall så får jag väl ta ett senare plan – hem kommer jag ju alltid!” När jag ser flygplatsen från tågfönstret känns det som att allt går i slowmotion – jag skulle kunna GÅ om tåget och hinna fram snabbare!

Det är nu min otur vänder och högst upp i rulltrappan ser Norwegians self check-in (applåder) Klockan är nu 8.18 och i smset de skickat ut ser jag att planet går 9.20 – inte 9.10 som jag trott vilket gör att jag borde fixa det på minuten! Dags att springa vidare till säkerhetskontrollen där vi blir stoppade och istället hänvisade till en annan kontroll avsedd för barnfamiljer (tur igen!) som vi ska glida oss igenom! Tror jag… Såklart de hittar något misstänksamt med vårt handbagage så det måste ta några extra rundor i maskinen samt undersökas av personal. Lyfter upp Freja för att kunna gå igenom och upptäcker att hon är dyngsur – läckande kissblöja! Väl igenom behöver även jag gå på toaletten och ska hitta en där vi kan ta med oss vagnen in. Det finns ju såklart inte, bara en babylounge med lås UTAN toalett. Får av henne kläder och blöja, strumpor på, och börjar rota i väskan efter reservkläderna när jag hör något som rinner… Nu är det kiss på både golv och strumpor (fortfarande Freja, inte jag)…  Får på blöja och reservkläder (en storlek för små såklart) när de börjar ropa i högtalarna om att det är dags att gå på planet. Kastar ner barnet i vagnen och springer bort till gaten. Känner mig ändå mitt i all stress att jag är glad över att vi iaf hinner med!

Freja har tagit sig ur vagnen och istället intresserat sig för en godisautomat som hon självklart fastnar i. Ingen skada skedd och jag börjar känna att det ändå skulle vara bra om jag hann gå på toaletten innan vi lyfter. Lämnar kön och springer bort till närmaste toalett och försöker hitta mitt “happy place” med ett barn som skriker och rycker i handtaget. De ropar återigen om att vi ska gå på planet och vi rusar tillbaka till gaten och kommer med – med marginal! På planet sparkar hon på sätet framför och är precis så jobbig som hon kan vara, skriker och gör ostbågen (spänner hela kroppen bakåt). Efter nån timma somnar hon. Även jag.

Framme på Arlanda är hon världens lugnaste och så glad! Det går smidigt med bagaget och att ta sig till tåget som ska ta oss till Odenplan. Ringer min vän i England för att berätta om hur resan varit och lägger sedan på när det står att tåget ska komma in. Vilket det inte gör. Istället hörs en röst som säger “All pendeltågstrafik i Stockholm är avstängd pga tekniskt fel – stora förseningar” Kan i detta läge inte göra annat än att skratta! Efter 1h kommer tåget och Freja är återigen världens ocharmigaste barn (men har en rest sedan 9h tillbaka kanske det är förståeligt) skriker, gråter och ska INTE sitta i vagnen! Går av, tar en buss och kommer ÄNTLIGEN hem efter en ändå fantastisk resa ❤


Och det där jag skrev om i början om att avskräcka andra från att flyga själva var ett skämt – vi har haft en väldigt fin resa och jag känner mig som världens supermom! Ska ABSOLUT göra om det!

IMG_8209

Historien bakom Aktiva Barnvagnspromenader

Jag har alltid arbetat i träningsbranschen, gymnastikledare från det att jag var 12 år och senare på gym. Åren innan Freja föddes arbetade jag som platschef på ett stort gym i Stockholm där arbetsuppgifterna innehöll allt annat än just träning, så när rastlösheten inträdde under föräldraledigheten tillsammans med tanken “vad ska jag göra med mitt liv” så kom också saknaden efter vänner och att få vara en del i ett sammanhang.

Vi hade precis flyttat från Södermalm och bodde nu nära Djurgården dit barnvagnspromenaden numera alltid hamnade. Allt eftersom började jag slänga in olika träningsstopp; knäböj på gräsmattan vid bron, armhävningar på bänken innan backen, utfallssteg vid bryggan osv. Jag började även upptäcka hur många andra barnvagnsdragare vi mötte under vår tur. Tanken på att det skulle vara så mycket roligare att gå och träna tillsammans med andra föddes och ur det kom Aktiv Barnvagnspromenad!

Jag bestämde mig för hur upplägget skulle se ut och satte ett datum för när det skulle dra igång, sedan begav jag mig ut på den vanliga promenaden och stoppade varje mamma jag såg och tryckte lappen i deras händer. I början på maj 2017 gick första promenaden av stapeln och 4 mammor dök upp! Succé, tyckte jag, och startade en FB grupp (den finns inte kvar, nu är det Instagram som gäller) så vi kunde få fler att komma. Veckan därpå kom det 5st och den gången det kom 13st höll mitt hjärta på att svämma över! FB gruppen växte snabbt till över 300 medlemmar och den gången det kom 29st visste jag inte vart jag skulle ta vägen!

Vi promenerade varje måndag i 8 månader innan jag hade kommit på vad jag ville göra med mitt liv – jag ville jobba med kvinnohälsa och stärka upp mammor! Så jag satte mig i skolbänken igen med planen om att bli Fysioterapeut.
Saknade mina måndagar något enormt under skoltiden och när första terminen 2018 var slut så startade jag upp promenaderna igen under sommarlovets 3 månader.

När jag sedan fick reda på att lilla Filippa låg i magen började jag redan planera hur kommande Aktiva Barnvagnspromenader skulle se ut och här är vi nu! Jag tänker gå varje måndag fram tills dess att jag går tillbaka till skolan igen feb/mars 2020, så länge som det finns några som vill gå med mig. Så vad säger ni?

Rulla Vagn event

Förra tisdagen stack jag & Filippa iväg på event anordnat av Rulla Vagn!

Direkt när vi kom dit var vi tvungna att lämna ifrån oss vagnen, det skulle komma så mycket folk att det skulle bli för trångt i lokalen. Flippen stoppades ned direkt i bärsjalen, som hon gillar, och somnade efter en stund.
Innehållet för eventet såg ut såhär:

Mingel och shopping med Babyshop, Kavat, Bugaboo, Bambino Mam, KRY och BeSafe. 
Sessions #1: Dela lika på ansvaret? Därför misslyckas (nästan) alla föräldrar! 
Föreläsare: Marie Björk 
Fika och mingel
Sessions #2: Lycko-psykologens överlevnadsguide för nyblivna föräldrar! Föreläsare Katarina Blom
Slut för denna gång!
Jag fick chansen att prata med massor av föräldrar och passade såklart på att göra lite reklam för mina Aktiva Barnvagnspromenader så nu hoppas jag verkligen att det dyker upp några nya mammor på måndagarna!
När vi sedan gick därifrån fick vi med oss en fin goodiebag från Babyshop!

Det blev verkligen en fin förmiddag – tack Rulla Vagn för ett fint event!

Skärmavbild 2019-06-10 kl. 22.15.25.png
bilder lånade från eventets Facebook-sida

Jag är en super-mama!

Asså, jag vet inte ens vart jag ska börja för att ens försöka beskriva hur min gårdag såg ut! Den energi jag kände och tog tillvara på var extrem och när jag tittar tillbaka kan jag inte göra annat än att skratta – jag är galen!

Ok, om vi ska ta det i någon slags kronologisk ordning så såg det ut ungefär såhär:

07.30 Startade dagen med att dammsuga halva lägenheten. Staffan och Filippa sov fortfarande så hoppade över sovrummen.

07.45 Gör frukost till mig och Staffan

09.15 Går ner till Djurgården för en Aktiv Barnvagnspromenad – otrolig uppslutning! Blir ett eget inlägg om detta!

12.30 Hemma igen, lagar lunch till mig och Freja (som är hemma och är sjuk)

13.15 Får ut barnen ur lägenheten, går till Fältan och köper lite sommarkläder till Freja

14.00 Bokad tid för att fixa fransar. Barnen får följa med och sköter sig exemplariskt båda två! (Fransarna är ett ämne i sig som vi får prata mer om en annan gång)

15.20 Kommer hem, parkerar mig själv och Freja framför TV:n, Filippa sover.

15.45 Går ner till tvättstugan – 7 maskiner tvätt ligger framför mig!

15.55 Tillbaka i lägenheten, dammsuger andra halvan, städar toaletter OCH kör två korta träningscirklar i väntan på att tvätten ska bli klar

17.00 Baxar ner mig själv + 2 barn och babysitter i tvättstugan

17.15 Tillbaka i lägenheten, blir sååå sugen på picklad rödlök och slänger ihop en burk

17.45 Ner till tvättstugan igen med barnen

18.00 Börjar förbereda för middagen, bäddar rent i sängen och viker de kläder som är klara

18.30 Sista turen med barnen ner till tvättstugan, lämnar allt till Staffan som får bära upp.

19.15 Tar med tjejerna ut på balkongen en sväng. Bevittnar drama där några ringt på polisen då att någon lämnat hundar i en varm bil. Ägaren kommer – blir utskälld, hundar mår bra.

19.30 Äter middag med Staffan, fixar resten av tvätten. Tar en välbehövlig dusch.

20.30 Båda tjejerna sover, tar på mig hörlurarna, sätter mig på yogamattan och lyssnar på en guidad meditation.

 

Så, vad ville jag med detta inlägg? Kanske egentligen ingenting, men några reflektioner en kan ta med sig är:

  • 7 maskiner tvätt är mycket tvätt!
  • Picklad rödlök är asgott!
  • Det är skönt med en städad lägenhet
  • Jag borde skaffa mig en mantel
  • Mina barn är bäst!
  • Det är aldrig ok att lämna hundar i en varm bil

och slutligen…

  • Vissa dagar har en mer energi, andra dagar mindre. Jag gillar att ta tillvara på de tillfällen när jag känner mig pigg!

Dagen får summeras med två bilder

IMG_3369                  IMG_3370

Livets kontraster

Idag promenerade vi för dig Terese ! Fick veta att din favoritfärg var rosa (även en av mina favoriter) så självklart var det ett linne i den färgen som gällde. Innan vi gick iväg så berättade jag om dig och att dagens promenad var tillägnad dig tillsammans med en påminnelse om att leva livet. Det blev en fin och pulshöjande promenad, precis så som jag tror att du hade gillat!

Imorgon ska jag på ett event anordnat av Rulla Vagn, en tjänst jag själv använde när Freja föddes och jag ville hitta nya vänner! Förutom mingel och fika ser jag fram emot en av föreläsningarna som handlar om vad forskningen säger om lycka och föräldraskap.

Önskar er en fin kväll!

Imorgon promenerar vi för dig

Den senaste tiden känns det som att livet och döden varit mig väldigt nära. I mars föddes min lilla dotter och strax därefter gick min farmor bort, 97 år gammal.

Igår var det mina föräldrars dag, mamma som fyllde 60 år och min pappas dödsdag som nu fattats oss i 6 år. Bara det är en svår sak att ställa sig till, att mammas dag alltid skuggas av den dagen då pappa lämnade oss.

Men den person som funnits i mina tankar de senaste dagarna är Terese Alvén, en branschkollega som jag aldrig mött, men som jag följt på avstånd under flera år vars öde verkligen berört mig. En frisk, inspirerande kvinna som, precis som jag, arbetat och drivits av rörelseglädje både för egen och andras del och som för bara några veckor sedan diagnosticerades med en väldigt aggressiv typ av äggstockscancer. När hon först publicerade det på sin Instagram förstod jag nog inte riktigt allvaret och det som skulle komma, och när hon för bara två dagar sedan lade upp en bild från sjukhussängen tillsammans med sin familj på sin födelsedag vet jag att jag tänkte ”hoppas det här går bra!”

Igår nåddes jag däremot av nyheten att Terese valt att sövas ned till följd av den smärta hon känner och hennes man Glenn gick ut med denna text 8/6 2019:

”Idag valde Tess, i samråd med läkaren, att bli sövd under hennes sista tid. Hon har inte mycket krafter kvar ens när hon är vaken och känner inte att hon orkar med den stora ångesten det innebär att bara känna sin kropp sakta förtvina bort.💔

Tess familj stöder hennes önskan och har under dagen fått säga adjö medan hon fortfarande var tillräckligt klar i huvudet.

Tess kommer nu att få ro i själen och sinnet under hennes sista tid i livet. Hennes familj kommer att vara vid hennes sida nu och för alltid. ❤️”

Mitt hjärta går sönder! Tankarna bara snurrar runt och jag kan självklart inte låta bli att tänka att ”det kunde ju vara jag!” Att behöva lämna mina barn, min man, familj, vänner tar luften ur mig! Samtidigt är jag så otroligt glad över att så inte är fallet, över livet och att jag och mina kära är friska och mår bra!

Imorgon promenerar vi för dig Terese – för livet och för framtiden!

Skärmavbild 2019-06-09 kl. 21.11.27.png

Vill du skänka pengar till Cancerfonden till minne av Terese så gör du det på ”Spring för Terese”. Jag har redan bidragit och jag hoppas att du gör det du med ❤ 

Min Mors dag

Jag har alltid tyckt om högtider, firande & presenter! Både att få ge dem, men självklart också att få dem och från att tidigare hyllat min egen mamma på Mors dag är jag nu själv en som ska firas! Dagen började med en snabb frukost tillsammans hemma med familjen och sen åkte jag och småtjejerna ut till min mamma & mormor där det bjöds på tårta och 60-årsplanering av mammas födelsedag. Resten av familjen stannade hemma, tänk om de passade på att styra upp någon överraskning tills att jag kom hem!

Efter en lång dag i Trosa så ville jag bara komma hem och lägga mig i badet med hårinpackning och ansiktsmask för att det var jag värd – särskilt en dag som denna!

Jag har nog alltid tänkt Mors dag (ja, Fars dag också) som en dag då en ska bli lite extra bortskämd. Det behöver inte vara något särskilt, men typ få matan lagad till sig eller att  inte behöva bry sig om sysslor som disk, städ, plock och annat – ja, eller att bara få ta sig ett bad i lugn och ro.

När jag kommer innanför dörren är det allt annat än lugn och ro jag känner. Saker ligger överallt; skor, kläder, grejer, väskor. Soppåsen i köket är full, resterna från morgonens frukost är fortfarande framme, bordet fullt med brödsmulor osv. Ni vet ett sånt där ”pust & suck” ögonblick… De stora tjejerna sitter framför TVn och tittar på Aladdin och jag lämnar över Filippa till en av dem och börjar plocka, som jag alltid gör, tills den lilla börjar skrika och hon åter befinner sig i min famn. När Staffan kommer hem från mataffären lämnar jag över henne till honom och säger med trött röst att ”nu ska jag lägga mig i badet” och går därifrån. Det kommer inte bli någon överraskning, present eller så…

Jag tvättar håret och tar bort sminket på mindre än 3 minuter (en sk. vanlig ”mamma-dusch”) för att sedan kunna lägga mig i badet med den efterlängtade ansiktsmasken och hårinpackningen. Än så länge låter det kanske ganska skönt, men jag lovar, det är riktigt svårt att slappna av med tonerna från Andens sång i ”Aladdin” (med tillhörande tjejkör på högsta volym) och Frejas skrik från vardagsrummet i bakgrunden. Försöker ändå att hitta mitt ”happy place” och tänka på andningen för att på riktigt kunna slappna av.

Då knackar det på dörren. Eller ja, det bankas och ropas
-”MAMMA! MAMMA! MAMMA! Va gör du nånting?”
– ”Mamma duschar” svarar jag
– ”Freja också komma med?” frågar Freja
– ”Mmm, när mamma är färdig får du komma in”
– ”Okej” svarar hon och springer därifrån

Försöker koppla av, tar ett djupt andetag och låtsas att förtränga ljudet av när Anden förklarar för Aladdin att han kan göra honom till en prins. 30 sekunder senare bankar det på dörren igen.

–  ”Mamma! Jag också bada?”
– ”Mmm, snart,” svarar jag. ”Mamma ska bara tvätta håret”
– ”NEJ!!! BADA NU!!! skriker Freja tillbaka följt av dörrbankande. ”Nu, nuu, NUUU!!!”
– ”Gå och titta vad storasystrarna gör, så ropar jag på dig snart”, svarar jag.
– ”Okej”, accepterar hon, och springer iväg.

Jag sjunker återigen ner i det varma, sköna vattnet. Vad var det jag skulle göra nu igen? tänker jag. Just ja, andas och koppla av, det är min dag idag.

-”Mamma!!! Grattis, här är paket!” Frejas röst utanför dörren igen.

Vid ordet paket tänds ett litet ljus av hopp i mitt hjärta, har någon fixat ett paket till mig?! Glömmer med ens bort oljudet utanför och kan bara höra denna lilla röst utanför dörren som återigen ropar.

-”Mamma, grattis! Du födelsedag!”
Hon tror att jag fyller år, vad gulligt ❤

I dörrspringan till badrummet ser jag hur en liten, liten pappersbit liksom försöker pressas in och jag, med ansiktsmask och hårinpackning, tar mig snabbt upp ur badet för att inte min present ska gå sönder! Jag öppnar dörren och där utanför står den gulligaste ungen i bara blöja, kort tröja och smutsig mun och säger; ”här mamma, paket!”

Hon sträcker fram sina händer för att överräcka mig presenten, den jag längtat efter hela dagen, kärleksbeviset på att jag är en fantastisk mamma!

Det hon räcker över är en prislapp som suttit på ett klädesplagg. Jag tittar ner på papperslappen och tänker, lite överraskad, ”vad är det här?” ”är det en del av min present?” När jag sedan förstår att det inte finns någon riktig present som köpts i smyg och som lagts undan i väntan på det perfekta tillfället kommer en liten känsla smygande över mig i form av besvikelse. Ingen present till mig på Mors dag.

Jag tittar på Freja som tittar tillbaka på mig och säger ”grattis mamma, jag också bada nu?”  Jag tittar ner på lappen i min hand, tittar på hennes frågande ansikte, ger upp drömmen om ett lugnt & avslappnande bad och svarar ”kom då”.

Lyckan i hennes ansikte går inte ta miste på och när vi sitter i badet tillsammans nån minut senare pekar hon på mitt ansikte och frågar, ”e det mamma?”
Just ja, hela ansiktet är ju insmort med lermask! Jag skrattar! Jag skrattar åt henne, åt mig, ja – åt hela situationen! Och det är också då det går upp för mig! Jag har redan fått den vackraste av gåvor och en av dom sitter här, mittemot mig i badkaret.

Att längta efter en present, eller något slags bevis på att jag duger som mamma en hel dag var ett stort slöseri med energi. Jag tänker på alla de som längtar efter barn, som förlorat ett barn, som förlorat en mamma eller som av olika anledningar inte har den relationen de önskar till sin mamma/barn och känner mig otroligt lyckligt lottad.

Jag duger! Inte bara duger, utan jag ÄR en fantastisk mamma! Idag och alla andra dagar i veckan – grattis på Mors dag, såhär en dag senare, till mig själv!

IMG_2929.jpg

Idag var det äntligen dags!

Imorse var jag så nervös! Kommer det att komma några mammor? Tycker de att det verkar tillräckligt intressant för att dyka upp? Och OM de kommer – kommer de att tycka om eventet? Tankarna var många, men min hjärna var samtidigt fullt upptagen med att leva i nuet och frakta två barn (+ en sparkcykel, picknickfilt, bollar, hjälm, träningsgrejer, badkläder och annat som verkade nödvändig) till lokalen, haha!

Klockan 9.00, när dörrarna öppnades, var det fortfarande ingen som hade kommit. 9.15 dök första mamman upp och när föreläsningen drog igång 9.30 var det fullt i lokalen och 12st barnvagnar parkerade utanför – hurra!!!!

987D55C5-0962-4C17-A884-9B07A1092D45

Efter föreläsningen var det dags för träning och fler mammor dök upp!

IMG_2879.jpg

IMG_2878

När träningen var klar var det min tur och berätta om vad en ska göra om ett barn satt i halsen och inte kan andas.

IMG_2880.jpg

Alla som dök upp fick möjligheten att ta del av de fina erbjudanden vi hade, bl.a rabatterade priser på prsonlig träning och HLR-kurser – så bra!

Det blev en superlyckad dag och jag är mer än nöjd och så otroligt glad över alla er som tog er tiden och som kom! Jag hoppas att vi ses igen längre fram, både på en Aktiv Barnvagnspromenad, men också på en kurs i HLR!