Blogg

MORSDAG EVENT 24/5

Nu kan jag äntligen berätta! Tillsammans med True Workout Östermalm bjuder jag in alla mammor att fira Mors Dag med oss! En hel förmiddag blandad med bl a träning, föreläsning & HLR. Eventet är kostnadsfritt och självklart är barn välkomna!

Du kommer under förmiddagen också ha chansen att vinna 1 månad kostnadsfri träning på True Workout Östermalm och en plats på kursen HLR till Barn!

Klicka på bilden för att komma direkt till Facebook eventet eller
läs nedan om vad som kommer att hända!

Skärmavbild 2019-05-17 kl. 13.57.42.png

SCHEMA
09.00 Dörrarna öppnas på Hedinsgatan 17, True Workouts lokal
09.30 Föreläsning – Vad händer i kroppen under och efter en graviditet
10.00 Utomhusträning
11.00 Föreläsning – Vad du ska göra om ett barn sätter i halsen och inte får luft
11.30 Mingel med tilltugg

INFORMATION
Vi inleder dagen med en givande föreläsning om hur kroppen förändras i en graviditet. Vi går igenom hur du kan aktivera din bäckenbotten och inre magmuskulatur samt hur du kan tänka kring träning efter en graviditet.

Vi fortsätter dagen med ett roligt träningspass om 45 minuter i Tessinparken där alla kan vara med oavsett träningsnivå. Vi arbetar med kroppen som redskap och blandar rörlighet med styrka och kondition.

Efter passet kommer vi berätta vad du ska göra om ett barn satt i halsen och inte kan andas. Du kommer även få möjlighet att testa på HLR-dockor.

Förmiddagen avslutas med mingel där vi bjuder på något gott att äta och dricka.

ÖVRIGT
Alla barn, oavsett ålder, är välkomna. Kom gärna träningsklädd men toalett och möjlighet till ombyte finns.

Under dagen kommer det även finnas chans att vinna en månads fri träning samt en plats till en kurs i HLR till barn. Vinnarna presenteras i slutet av dagen.

 

Jag hoppas vi ses!

En viktig frukost + Livepodd

Förra fredagen och i onsdags var jag inbjuden till två events!

Det på fredagen ett viktigt frukostevent  anordnat av Läkarmissionen till förmån för mammor i världen. Jag hade blivit inbjuden av min vän Agnes (som för övrigt tipsar om de bästa matställena i stan – ni hittar henne här) På plats fanns även Sofia Wistam för att visa upp sitt senaste smycke ”Mamma” där 100:-/sålt smycke skänks direkt till Läkarmissionens arbete.

Skärmavbild 2019-05-15 kl. 15.09.11
Vill du också vara med och bidra, swisha din summa till Läkarmissionen 9000217

Den stora cirkeln representerar mamman och de små står för barnen – nu kan jag alltid ha mina tjejer med mig ❤

Onsdagens event stod helt i kontrast till fredagens frukost – nämligen Live-poddinspelning med Babykaos podcast! Hade egentligen inte lyssnat så mycket på podden innan dess, men nu kommer jag att lyssna igenom vartenda avsnitt! Live-podden bjöd på mycket skratt och humor, blandat med allvar och kärlek ❤ Jag grät både pga allt det galna som sades, men också de fina berättelserna som det delades med av.

Skärmavbild 2019-05-15 kl. 12.02.59
Julia & Jennifer aka Babykaos Podcast

Skärmavbild 2019-05-15 kl. 14.50.54
Inte ett öga var torrt när Jannike berättade om sin förlossning
Skärmavbild 2019-05-15 kl. 14.52.42
Julia, Jennifer, Jannike ”Bisse”, Karin (barnmorska) & Mathias (Cellaviva)

Så tacksam över att få ha varit med på båda dessa events!

Hon fick ingen luft

Vet du vad du ska göra om ett barn slutat andas eller satt i halsen?

För några år sedan hittade min väns dotter ett örhänge på golvet som hon plockade upp, stoppade i munnen och som fastnade. Hon fick ingen luft. Hennes ansiktsfärg ändrades snabbt från frisk, till röd, till blå. Sekunderna som gick var de långsammaste jag varit med om.

Snabbt sprang hennes pappa fram och började slå henne i ryggen och till slut kom örhänget upp och hon började andas igen.

IMG_2597

Jag är så glad över att ha den kunskap jag har och över alla ni som varit på kurs hos mig – tillsammans kan vi göra världen lite tryggare för våra barn ❤

De nya kursdatumen ligger ute på hemsidan och bokar du innan den 15 maj får du gå kursen till de priser som gäller nu, innan prishöjningen.

Hoppas vi ses!

Mama Tummy Day

Nu var det ett tag sedan jag skrev något och vi börjar hitta en vardag här hemma.
Just nu ligger Filippa och sover och jag har hunnit med att städa, handla och förbereda middag så det där ”passa på att sova när barnet sover” går sådär.

Något som jag vill prata om är den viktiga dagen, Mama Tummy Day som var den 24 april, en dag då vi lyfter kvinnohälsa och de problem som kan uppkomma i samband med graviditet och förlossning.

Jag har haft förmånen att må bra under båda mina graviditeter och att jag haft två problemfria förlossningar, men jag har stött på så många kvinnor som inte haft samma tur som jag och som heller inte fått någon hjälp med eftervård. Det är därför Mama Tummy Day finns – för att belysa och upplysa! Alla ska ha rätt till en säker graviditet och förlossning!

Jag är så stolt över min kropp som gett mig två fina barn ❤

FotografJennyIvarsson_Gravidfoto-2

Gå gärna in på #mamatummyday för att se fler fina gravidmagar

Hur går det med amningen nu?

Ca 4 dagar efter förlossningen sträckte jag ut handen till er om hjälp. Det här med amning var så mycket svårare än vad jag kom ihåg och fast jag gjort detta en gång tidigare så blev det ändå som en ny upplevelse. Kort sammanfattning skulle kunna se ut såhär:

Dag 1: Allt är frid och fröjd, till och med lite mysigt att vara så här nära varandra.
Dag 2: Vi testar på lite olika amningstekniker, undrar om hon får i sig tillräckligt?
Dag 3: Mjölken rinner till. Ni som vet ni vet. Tok-fyllda, spända bröst och en bebis som inte vill göra annat än att ha dom i munnen. Börjar göra lite ont.
Dag 4: Smärtan. Blodet. Såren. Tårarna.

Vi provade olika slags tekniker; laid back, famntag och liggande för att variera suget, men alla gjorde lika ont. Det var då jag gjorde en instastory där jag berättade om hur ont det gjorde och om någon hade tips på hur det kunde bli bättre. Varje gång jag skulle amma kändes det som 1000 rakblad skar mig och smärtan var enorm!

Ni var flera som hörde av er, bl.a min vän Agnes som berättade att hon hade amningspumpar jag kunde få – jag åkte dit direkt för att hämta dem. Några timmar senare satt jag med den manuella handpumpen för att lätta på trycket samtidigt som mina stackars bröst fick vila.

IMG_3483

Under 24h fick Filippa ersättning och såren fick tid att läka. Varje amning sedan dess går faktiskt mycket bättre och bättre! Jag kan inte säga att det efter 2 veckor känns skönt, men jag har inte längre ångest inför våra stunder tillsammans.

Om du har problem med amning så finns det hjälp att få! Jag googlade sönder nätet i jakten på att bli smärtfri och kom över några sidor jag tyckte var bra:

  1. Varianter på olika amningsställningar från Medela hittar du här.
  2. Vårdguiden har tagit fram denna film med tips!
  3. Amningskurser (IRL eller Online) med Babyz kan du läsa mer om här

Be om hjälp om det gör ont och lycka till med amningen!

Hur jag ser på träning efter graviditet

Idag har jag varit icke gravid i två veckor. Tiden efter förlossningen har mestadels varit lugn (enligt mig själv) och blandats med både kortare utflykter och hemmamys. Ni som känner mig vet att jag har svårt att vara still och hittar gärna en ursäkt för att få komma ut och röra på mig, men jag försöker att ta det lugnt och lyssna på vad kroppen behöver både innan, under och efter träningen. Är du tillräckligt utvilad? Har du ätit ordentligt? Har du ont någonstans?

Men vad är då träning?

Just nu, såhär kort tid efter förlossningen är det att försöka hitta mina muskler igen och få dom att vakna.

Jag påbörjade min rehab (för rehab är precis vad det är) direkt på BB genom att försöka mobilisera mig så bra jag kunde, att avlasta trötta muskler och försöka ha en god hållning – något som är lättare sagt en gjort när en helst av allt vill gå lite framåtböjd hela tiden och gärna ”hålla upp/i magen”.

När det började kännas lättare och smärtan försvann så la jag till fler övningar, bl.a:

appen MammaMage och har även bestämt mig för att klara av de 7 nivåerna på 7 veckor – men mer om detta i ett annat inlägg! De övningarna som finns med där är särskilt framtagna för träning efter graviditet där fokus ligger på att bygga upp kroppen inifrån och ut. Övningarna kan upplevas som lite tråkiga och omotiverade att göra ibland, men de tar bara några minuter/dag att göra dem och du kan absolut kombinera dem med tyngre träning.

A933DEE6-AE3D-49C1-9353-0E0D60429B30

IMG_1982

Jag kör också appen Tät – en inkontinensapp där du tränar knipet!Det bästa med den appen är att du kan ställa in påminnelser om när du ska träna, jag har min på klockan 8, 14 och 20. Den finns i 6 nivåer och denna vecka kör ja på nivå 2 med 6st  ”hitta-rätt-knip” + 2st ”styrkeknip”.

Gå ut på barnvagnspromenad! Jag har som mål att komma ut minst 1 gång/dag och då går jag i ett tempo som känns bra för mig utan några som helst krav på tid eller distans. Det ska bara kännas skönt!

Alltså, för att sammanfatta.

  1. Låt det få ta tid – lyssna på din kropp före, efter och under träningen
  2. Se det som rehab – kroppen måste få läka och byggas upp succesivt inifrån och ut.
  3. Hitta en bra nivå – knip och aktivera djup bålmuskulatur.
  4. Underskatta inte barnvagnspromenaderna

IMG_6965

Förlossningsberättelse del 3

Kl. 01.45 känner jag att jag vill krysta. Då ligger jag på vänster sida och T håller upp mitt högra ben – hade ingen aning om att vissa väljer att föda sina barn på sidan! Jag tar några värkar så, innan J säger att vi snart ska byta ställning. Nu får jag snurra runt och ställa mig på alla fyra, fast med underarmarna i sängen, en ganska bekväm position (om man nu kan referera till någon av födelseställningarna som bekväm!)
Dags att byta ställning igen och nu står jag på knä och liksom hänger mot ryggstödet hållandes i Staffans händer. Jag minns att jag tycker att det börjar ta tid, det kan omöjligt ha tagit såhär lång tid med Freja (med henne så krystade jag i ca 15min) och det som någonstans räddar mig är tanken om att en oftast inte behöver krysta mer än 60min och att jag snart kommer att träffa min bebis.

“Dags att byta ställning igen!” meddelar J, och denna gång ska jag ligga på rygg i “benpressen” (Ser ut som en benpressmaskin, fast med två plattor på varsin sida om sängen).

Jag tar några värkar där när J plötsligt tittar på mig och säger “Benita, jag trodde att vi skulle ha kommit längre vid det här laget, men det är en stor bebis som vill ut så nu måste du ta i!”
Vid orden “stor bebis” hinner min hjärna tänka massor! Vad är det för jätte som vill ut? Är det en sån där 5kgs bebis som kommer hoppa över nyfödd kläderna och gå direkt på stl 68?

Hinner inte tänka så mycket mer förrän ännu en värk är på gång och hela rummet hejjar på; “Kom igen nu Benita!” “Kämpa!” “Krysta på!” “Ta i!”

Och jag kämpar, men det är tufft och även denna gång har jag svårt att få tag om värken. Jag får oxytocindropp som ska hjälpa mig och därefter går det faktiskt bättre, även fast det gör otroligt ont och jag skriker rakt ut efter varje värk för att få sätta ord på smärtan.

“Jag ser mycket hår nu” säger J, och alla skrattar till lite, bebis är på väg!
Krystar ytterligare och tar därefter ner handen mot mitt underliv och kan nu känna min bebis huvud – nu är det nära! Någon krystvärk senare upplever jag den konstigaste känsla, att något liksom bara glider ur mig och att jag kan ta ett djupare andetag.

Sekunderna efteråt har jag ett litet liv liggandes på mitt bröst, den sötaste, rödaste, skrynkligaste lilla trollunge jag sett! Vi ligger där en stund tillsammans, tar igen oss efter den fantastiska resa vi gjort och bara känner in varandras värme.
Efter några minuter tillsammans kommer jag på att vi fortfarande inte vet vad det är för liten person vi ska presentera för storasystrarna, är det en lillasyster eller lillebror?
Jag lyfter upp den lätta lilla kroppen och ser att vi fått tillskott i vår tjejliga där hemma ❤

Under tiden som följer får Staffan klippa navelsträngen och min moderkaka får lite hjälp med att komma ut. Därefter blir vi serverade den godaste av frukostar, varm choklad och ostmackor! Jag låter lilltjejen få vila på mitt bröst någon timma innan det är dags att hälsa på pappa och jag får duscha.

Efter ytterligare någon timma på rummet blir vi erbjudna att komma till patienthotellet. Staffan tar bilen dit medan jag och bebis (hade ännu inte bestämt något namn) blir skjutsade i rullstol genom kulvertar och avdelningar. Tillslut kommer vi upp till vårt rum och vi alla tre somnar ganska omedelbart efter en minst sagt händelserik, helt fantastisk natt där vår “lilla”familj nu blivit komplett ❤

0ACB62BA-AD6E-451B-A47A-D43AB3B4EAF0

Förlossningsberättelse del 2

Jag har aldrig tyckt att epiduralen har gjort särskilt ont att få, däremot upplever jag den som väldigt obehaglig innan smärtlindringen kickar in. De förklarar att jag måste lägga mig på rygg med benen i högläge för att epiduralen ska uppnå effekt och jag får hjälp med att lägga mig på plats. Långsamt, långsamt känner jag hur det smärtan sakta försvinner, men tillsammans med det känner jag även alla andra sinnen också bli svagare och när jag sluter mina ögon vet jag också att jag säger “nu försvinner jag”.

Det som jag upplever därefter är att jag inte längre har ont, utan att det faktiskt känns ganska lugnt och behagligt. Jag hör att de ropar på mig i rummet, men jag kan liksom inte svara. Jag är inte rädd, utan vet att de har full koll på mig och att allt kommer att gå bra. Jag hör att de pratar om mitt blodtryck och att någon snabbt måste hämta tillbaka narkosläkaren. Jag försöker meddela att jag faktiskt mår bra, men kan varken prata eller röra på mig.

Jag vaknar av att någon slår mig i ansiktet och ropar mitt namn och jag öppnar mina ögon. Det är narkosläkaren som står ovanför mig och frågar hur jag mår. “Bra”, svarar jag lite trött.

Jag ligger fortfarande med benen i högläge, men även med huvudändan något tillbakalutad. De säger att de ska höja upp huvudet något, men så fort de gör det känner jag återigen av hur jag försvinner bort och jag hinner berätta det innan jag försvinner igen. Snabbt lutar de mig bakåt och jag känner mig piggare. Vi bestämmer att jag ska få ligga så en stund och jag tror att jag somnar för en stund.

320D070D-E161-4195-9CAA-0B5592E1D513

Det som hände när epiduralen började verka var att mitt blodtryck snabbt sjönk från normalvärde till 64/40, vilket är otroligt lågt! Staffan berättade för mig i efterhand att han hann tänka tusen tankar under tiden jag var borta ❤

Varför det blev så har jag faktiskt ingen aning om.

Kl. 00.35 går vattnet! Med Freja så tog de hål på hinnorna för att vattnet skulle gå, men nu gick det helt spontant – vilken märklig känsla! Bara 10min senare sätter krystvärkarna igång…

Förlossningsberättelse del 1

Kl. 03.45, natten mot söndagen den 24 mars vaknar jag av att jag kissar på mig. Eller..? Är det såhär det ska kännas när vattnet går? Trots andra barnet så har jag ingen erfarenhet av spontan vattenavgång då jag blev igångsatt.

Efter timmar av googlande blandat med förhoppningar och skräckblandad förtjusning av att “nu kanske det händer” bestämde vi oss för att kontakta Danderyd BB och de bad oss komma in för en kontroll. Det var spännande att få sätta igång med undersökningar; CTG, blodtryck osv – snart kanske allt drar igång! minns jag att jag tänkte, samtidigt som jag var fullt medveten om att jag likväl bara kunde ha kissat på mig och kanske skulle gå flera dagar över tiden. Men tänk om..?

Efter alla undersökningar konstaterades det att det mycket väl kunde varit slemproppen som börjat ge med sig så visst kunde det vara på väg att hända, men det skulle också kunna dröja.

(OK, om vi bara här tar oss en liten stund och reflektera över ordet “slempropp”)

Vi begav oss hemåt igen med rådet om att “åka hem och vänta”. Vi bestämde oss för att göra det bästa av situationen och åkte förbi Valhallabageriet för att ladda upp med en ordentlig lyxfrukost!

00.45, natten mot måndagen den 25 mars var jag åter på toaletten, vilket jag varit de senaste timmarna när jag kände att något “förändrades” inuti mig. Gick tillbaka till toaletten igen och strax därefter kom den molande känslan i magen, en känsla jag inte känt på 2 ½ år, som sakta började ändra karaktär. 30min senare behövde jag inte övertygas om att värkarna startat – nu var det äntligen på gång på riktigt! Försökte att somna om igen för att spara på energin, men det var svårt både pga smärta, men också förväntan. Började klocka värkarna som varierade mellan 15-20min mellanrum och som varade ca 45-60sek per gång.

Framåt 6.30 gick jag upp och så fort jag började aktivera mig ökade både frekvensen och durationen på värkarna och de låg nu på ca 10min mellanrum och varade ca 60-90sek åt gången. Jag väckte Staffan och berättade om natten och att det nog borde vara på gång, men att det verkligen inte var någon stress med att åka iväg, det här skulle ta sin tid, men så skönt att det var på gång!

Jag vill flika in med att säga att anledningen till att jag var så säker på att det var på riktigt denna gång var att det kändes exakt som med Freja samt att kroppen genast skickade ut signaler med budskapet “minns du vad som hände sist när du kände såhär?”

Staffan lämnade Freja på förskolan och jag började förbereda väskorna på allvar ifall det var så att vi skulle behöva åka in. När han sen kom tillbaka ringde vi till förlossningen som bad oss om att stanna hemma så länge jag kände att det var hanterbart med smärtan eller om värkarna ökade i frekvens, ca 2-3st på 10min. “Passa på att vila nu så du har energi sen när det väl är dags”.

Och slappade – det gjorde vi. För att få tiden att gå kollade vi på TV; favoritserien “Call my agent”, och sen blev jag säkert sist på bollen att se “A star is born”. Hann även med filmen om Mötley Crüe, “the Dirt” Det var fortfarande svårt att sova, men försökte ändå att ta det lugnt. Värkarna ökade i avstånd och föll åter tillbaka på var 15-20:e minut samt minskade i duration, åter nere på ca 60sek/värk.

IMG_1647

(det är här nånstans som jag börjar uppdatera mer på Instastory
– det förloppet ligger nu under topphändelser)

Till slut tröttnade jag på att ta det lugnt och kände istället att “nu försöker vi dra igång det här!” Med TVn i bakgrunden började jag gå runt i vardagsrummet och lägenheten, körde några lättare, långsamma knäböj och försökte mig på att vara lite aktiv. Snabbt reagerade kroppen och värkarna började öka igen!

Strax därefter kom Alva och Agnes hem, bra eftersom vi inte riktigt hade styrt upp barnvakt till Freja. De hämtade henne vid 17 och vid det laget hade värkarna tilltagit ordentligt!

Vid 18.30 -tiden hade jag några rejäla skrika-rakt-in-i-kudden värkar (får tillbaka känsla nu när jag skriver om det, hua!) och förstod att vi snart måste åka in.

Ropade på Staffan om att jag ville ha honom nära nu för hjälp (och sympati!) med värkarna och så fort han var på plats kom en stark värk med ett kraftigt och oväntat illamående direkt efteråt. “Ta mig till toaletten!” bad jag honom, och han fick släp-stötta mig in och jag förberedde mig på det värsta som som tur var aldrig kom!

Hatar att kräkas och har aldrig sett det som en befrielse utan mer kopplat med ångest.

Två värkar senare på badrumsgolvet och när det värsta illamåendet lagt sig sa jag att “Nu är det dags, jag orkar inte mer hemma”.

Vi tog oss ner mot bilen för att åka in och en värk på hallgolvet, en skrik-värk ute på gatan, två jobbiga i bilen samt en stark ute på parkeringen senare var vi framme!

Kl.19.50 möttes vi upp av personal och blev eskorterade till det förlossningsrum där födseln strax skulle ske. Så märklig känsla att rummet bara några timmar senare skulle upptas av ett litet barnskrik. Vi träffade barnmorskan, E, som var hur gullig som helst. Hon såg till att både jag, bebis och Staffan hade det bra med mat och smärtlindring.

Efter undersökningen konstaterade hon att jag var 5cm öppen och då började jag gråta av lättnad. Än så länge hade själva förloppet varit ganska likt Frejas, förutom att vi då blev hemskickade efter timmars kämpande och bara 1-2cm öppnande – nu skulle jag få stanna!

IMG_8729.JPG

Kl. 20.10 började mina värkar växa sig starkare och starkare och E erbjöd mig lustgas, något som jag använde under Frejas förlossning och som fungerade riktigt bra. Jag tackade ja och fick dosen med 50% lustgas. När värken satte igång började jag andas i masken och när den var på väg att peaka tog jag bort den och då kickade lindringen igång. Så höll vi på ett tag medan värkarna kom starkare och tätare. Eftersom jag heller inte hade ätit på flera timmar kände jag att det var dags att fylla på med energi, men var heller inte sugen på något. Vi bestämde oss för att sätta ett dropp och ganska snabbt kände jag hur jag började hitta tillbaka till mig själv igen.

En liten stund senare säger E att hennes skift tyvärr var slut och då blev jag lite orolig – hon var ju så bra, vem skulle ersätta henne? Min oro visade sig vara obefogad.

Kl. 21.20 kom barnmorska J, uskan T och studenten O, de som skulle vara med under hela förloppet.

Ok, ett till förtydligande. Jag hade önskat att ha en student närvarande av flera olika anledningar, dels för att jag själv är student och vet hur värdefullt det känns att faktiskt vara önskvärd i ett rum, men också att studenterna själva har ett stort intresse av att vara med. Hade en BM-student med Freja som verkligen gjorde min förlossningsupplevelse till något fantastisk! Kan varmt rekommendera att ha en student närvarande!

Under tiden som följde hann vi lära känna varandra lite mer. Jag sa bl a att jag hade full tilltro till deras kompetens och att jag var helt öppen för olika förlossningsställningar och smärtlindring – vad de nu kunde tycka verkade bäst för oss. Jag hade också en massa frågor om krystvärkarna, eftersom jag tyckte de var svåra att få till under Frejas förlossning.

När de väl kom tyckte jag att det vara svårt att synka krystningarna med värkarna och jag tog slut på mig själv alldeles för tidigt.

Både J och T gav mig en massa bra tips och vi kom överens om olika strategier att pröva när vi väl skulle hamna där, vilket kändes oerhört tryggt med tanke på att jag gillar att ha kontroll. (Något som en bara får släppa i en situation som den här!)

Dosen på lustgasen ökades och är på nu full effekt då värkarna nu är starkare och tätare.

ca 23.00 vill jag inte längre ha lustgas. Dels har jag börjat kräkas efter varje värk med gasen, men också så känns det som att vara spiknykter och väldigt medveten till att på några sekunder vara inne i världens fylla utan att ha koll på någonting! Minns att jag tyckte att hela ansiktet (och tankarna) liksom bara hängde på mig?! Istället för att känna mig smärtlindrad kändes det som att det kostade mer än vad det gav och jag ber om epidural.

Kl. 23.35 kommer narkosläkaren in och ger mig epiduralen. Något jag även hade med Freja och som jag minns var helt fantastisk! Men det är nu dramatiken börjar…

En härlig frukost!

I torsdags var jag på ett superhärligt event med NatureNes barnmat och Ebba Kleberg von Sydow. En härlig frukost med bebisar, barnmat och mammor i fokus!
Frukosten hölls på Bee Urban högst upp på Garnisonens tak, med plats för bikupor, odlingar, växthus mm – väl värt ett besök i sommar när det blomstrar som mest.

Vi satt i deras mysiga uterum och det var så fint dukat, från personligt handmålade placeringskort till den härligt färgglada frukosten.

 

 

Frukosten startade med en fin introduktion av Ebba och därefter följde samtal med Josefin som är produktionsansvarig och barnsjuksköterskan Åsa. Jag blev så imponerad av deras ekologiska barnmatssatsning – vilket jobb det ligger bakom från urval till produktion och återvinning!



Visste du förresten att endast 2% av all världens råvaror uppfyller kraven för Babys Organic – bra för både ditt barn och naturen! När bebis väl är född känns NaturNes som det självklara valet!

Innan vi gick hem fick vi också med oss en superfin goodiebag i form av specialgjord väska från Tote Stories broderat med vårt namn med en massa fina grejer i.

En sån härlig start på morgonen! Inte bara har jag lärt mig en massa om barnmat, utan också fått träffa flera inspirerande mammor – bästa kombon!

Tack Ebba och NaturNes Sverige för ett superbra event!